Jiiihaaaa!! Igår damp det ner ett brev i min postlåda med kallelse till halsspecialist fredagen den 7 april! Helt otroligt att jag fick en så snabb tid med tanke på att de varnade för att det skulle ta 2-3 månader! När jag glädjestrålande ringde till min sångpedagog, berättade hon att läkaren är gift (eller har varit) med en operasångerska, så antagligen inser han vikten av rösten för en sångare.
Rösten är fortfarande inte riktigt bra. Jag blir lätt trött och börjar skorra när jag pratat en lite längre stund. Nå, det ska bli skönt att läkaren kontrollerar så att det inte kan bli bestående men på stämbanden.

Imorgon, fredag, åker vi iväg till Närpes för att fira min morfar som fyller 80. Det ska bli underbart att få träffa alla igen! Fasar dock en aning för resan upp, 300 km vilket mina barn INTE är vana med, men mommo och moffa kommer oxå med i egen bil, så i värsta fall får vi dela upp barnen eller nåt.

Vädret här hos oss är väldigt grått, men jag tycker om regnet. Snön regnar bort och plötsligt har både snödropparna och vintergäck hittat fram under snötäcket! Även tofsvipan har landat på Åland, så våren ÄR på väg nu! SÅ skönt!

Dags att klä på sig inför dagens småbarnsmusik. Natten var för jäklig och Moalie var klarvaken mellan 12-4, så jag känner mig rejält slö idag.

Äntligen har lusten att skriva kommit tillbaka!

Det har varit en jobbig tid, men jag hoppas att det börjar vända nu. Rösten är inte helt bra än, men mycket bättre. Min sångpedagog vägrade låta mig sjunga i tisdags, så jag har inte sjungit på 2 (!!) veckor! Gissa om jag har abstinens!

PÃ¥ tal om att sjunga ja… Jag övade ju in en duett med K, men som vi aldrig uppträdde med eftersom han blev sjuk pÃ¥ konserten. Nu har han bett mig lyssna pÃ¥ en ny duett som han skulle vilja sjunga med mig. Jag blev jätte glad över erbjudandet! LÃ¥ten är en countrylÃ¥t som jag tror att kan bli riktigt kul att sjunga.

Det sker en hel del i vårt liv just nu som jag inte vill skriva om öppet, men inom en vecka borde jag kunna berätta mer.

Som grädde på moset så har min barndomsvän fått en dotter! Välkommen till världen, lilla gos, och stort grattis till de nyblivna föräldrarna!

Julinas lillasyskon har inte tittat ut än, men jag har ju sagt hela tiden att de ska gå över tiden. Kanske kommer h*n idag, bara för att reta mamman som inte gillar att säga 27 (Julina är ju född den 27 december) :D.

Jag hoppas att även tiden infinner sig snart så att jag kan få tid och ork att börja surfa runt hos er, just nu är jag bara så nöjd över att ha fått tillbaka skrivarlusten. Ni vet att ni finns i mina tankar, varenda en av er!

Avslutar med några vårbilder från oss, för visst är våren på väg nu äntligen?!

Denna bild är väldigt mycket vÃ¥r för mig. Takdropp…

Äntligen har snödropparna hittat fram genom snötäcket!

PÃ¥ fredagmorgon när jag vaknade, hade jag feber och kunde knappt svälja. Jippii, bra början pÃ¥ mässan…not…

Nå, jag överlevde mässan på en kombination av panadol och burana, jag som annars är emot värktablleter. Jag blev rätt hes på mässan och på måndag när jag vaknade var rösten helt borta. Jag var till läkare som konstaterade att jag fått nåt bakteriellt på stämbanden. Jag varken fick eller kunde prata under måndag och tisdag. Igår kunde jag säga något stödord här och där, men det var allt rösten höll för. Idag har jag pratat lite mer och även om rösten varken håller eller bär, så är det åtminstone bättre.

Jag har varit rätt hängig och trött p.g.a. det här och dessutom äter jag pencillin (vilket varken min kropp eller huvud gillar), så jag återkommer när krafterna är tillbaka ordentligt.

Kan inte förstå varför de senaste månaderna måste bli så här jobbiga.

blev det ingen tid över för mig att nöjessurfa och skriva här. Jag har suttit rätt mycket vid datorn för att göra mässtävlingar, prislistor, produktinformation, presentkort o.s.v. , men nu tror jag äntligen att jag har det mesta färdigt.

Mässan är öppen 13-20 idag och 11-18 på lördag och söndag, och jag jobbar alla dagar, hela dagarna.
För att riktigt ställa till det, så fick jag världens ont i halsen igår kväll och kan knappt svälja idag + att jag håller på att få nackspärr. Dessutom ligger min morbrors fru hemma i feber och kan inte komma till mässan som det var tänkt. Hon bor i Finland och har flera timmar i bil + båt framför sig om hon skulle börja känna sig piggare, så tyvärr kan hon inte komma.

Nå, det ordnar sig nog! Vi ska sälja av bara tusan och sen får vi se vart allt detta brakar.

Jag tittar nog inte in nåt mer här under helgen.

*kramar i massor*

Åh, gode gud, jag har nyss haft värsta fighten med Natalie.
Hon vägrade först att skala bananen “DU SKAAAAA” lät hennes klagosÃ¥ng, nÃ¥ja, klagoskrik är mer passande. Sen vägrade hon klä av sig “JAG KAAAAN INTEEEEE” var nästa radiramsa och till slut fick jag nog och skrek Ã¥t henne (ja, jag VET att det var jäklig opedagogiskt av mig, men gränsen var nÃ¥dd) “Nu klär du av dig och gÃ¥r upp pÃ¥ ditt rum och lägger dig och sover!”.
Jag lämnade henne skrikandes och gråtandes och sparkandes i hallen och gick till köket och plockade ur kassarna som vi nyss handlat.

Efter ett tag hör jag smackljud från hallen och fnissningar. Moalie kommer bärande på bananskalet så helt tydligt har Natalie slutligen skalat sin banan. Jag säger tack och kastar skalet i soporna. Moalie strålar av lycka och springer ut i hallen igen.

Smackljuden hörs igen och jag smyger och kikar in i hallen. Synen som möter mig är helt otrolig! Moalie stÃ¥r med armarna om Natalie som sitter pÃ¥ hallgolvet. Hon pussar pÃ¥ Natalie, bÃ¥de i ansiktet och pÃ¥ armarna och axlarna. Natalie sitter och fnissar och ilskan är som bortblÃ¥st. Hon utbrister glatt “Titta, mamma, Moalie tröstar mig!”.

Finns det något större än syskonkärleken?