Kl. 8.30
Go morron! Vaknade relativt sent eftersom barnen åkt till Degersand med mommo och moffa i husbilen över natten. Vaknade, sträckte på mig, och blicken föll på min underbart vackra tavla som min svägerska målat! Tack, Anna!
Läs mer »
Jag bloggar mest på Sugarbabes.nu för tillfället. Det har varit några jobbiga veckor, till min stora förvåning då jag faktiskt inte tyckt att jag ätit så hiskeligt mycket socker, men nu börjar det gå riktigt bra! Sockersuget är i princip borta och cm försvinner sakta men säkert. Nu har vi fått fler som hakat på, så hojta till om även du vill bli en sugarbabe! 
Idag är dagis på picknick. Moalie kunde knappt somna igår kväll av väntan på morgondagen! Natalie frågade redan kl.7.30 när vi skulle packa väskan åt henne (jag gjorde allt klart igår, men det skulle tas ur kylskåpet och sättas i deras ryggsäckar) och då åker vi till dagis kl. 9! Inte lätt att vara förväntansfull inte. Vi får se nu när de kommer hem om 45 minuter, om förväntningarna infriats. Det är sol och fantastiskt väder som tur är, så den biten borde åtminstone vara okej.
Själv lider jag av småhuvudvärk som kommer och går. Det tornar upp stora mörka moln bortom bergen (kanske t.o.m. ut över havet), som trycker och spänner i skallen på mig. När jag pratade med min kära sugarbabe, Tess, igår på msn, berättade hon att det kom stora hagel helt plötsligt. Antagligen är det det som snurrar runt om oss nu då…
Dagens bilder står vovvarna för som alla tre blev tagna på bar gärning med mattes kamera!
När jag kom in i sovrummet med min mörka tvätt bärandes i famnen, hittade jag en liten tös sovandes i min säng!! Jag smög ner kläderna och smet efter kameran. Satte mig på lur bredvid sängen och frågade försiktigt “Freeeejaaaa, VAR ligger du??”. En yrvaken och lite lätt skamsen blick mötte mig… Jodå, hon vet tydligen att sängen är förbjudet område, hon räknade bara inte med att bli tagen på bar gärning!
Aj,aj, VAD ska husse säga? Rinas favoritplats är den jordiga delen av gräsmattan som är relativt nysådd för att bättre på det som förstördes av höstens åskoväder med översvämningar. Det lär ju inte bli bättre av att ha henne liggandes där… Inte har hon vett att skämmas heller, den lilla apan!
Emmi då, gamlingen… Nåt fuffens måste ju även hon hitta på! Hon gnager inte på saker, men korgen som skymtar fram bakom henne, låg hon och sög på när jag var ut och vattnade våra nyplanterade björkar. Fy, fy, Emmi! Tjejernas leksaker får du låta bli!
Måste ju avsluta med en gosbild på mattes sessa. Mmm, så gott det är att tugga på ben och lapa sol! Nej, vi har inte jätte långt gräs, max 5 cm. Freja är inte så stor som hon ser ut.
…åtminstone om man får tro Freja!
Idag unnade jag mig själv att köpa en bubbelvattenmaskin vid namn WasserMaxx trend. Den är snygg, gör gott vatten…och är sååå farlig…enligt Freja…
Idag när jag kört barnen till dagis och var på väg hem, kom mina tankar av någon underlig anledning in på karl-ideal. Alltså vad jag ser som en ideal kille.
Jag har alltid byggt mina förhållanden på tillit. Finns det ingen tillit, finns det för mig ingen kärlek. Tillit har varit kärlekens lågors bränsle för mig. Jag vill vara älskad och, dessvärre, satt en aning på piedestal. Varifrån kommer detta? Varför har just dessa egenskaper blivit så viktiga för mig? När jag tänker tillbaka på min krokiga kärleksväg finns det ett och annat som verkligen inte motsvarat mina ideal, men det finns även mycket som gjort det. Så om jag då ser tillbaka på hur det hela började, när mina drömmar ersattes av erfarenhet…
Mitt första riktiga förhållande. Det var 13 november 1993 som amors pilar träffade oss båda (jag är föddd juli-79, så varsågoda och räkna 
). Han var rätt många år äldre än jag (med tanke på min ålder). Jag gick i 7:an i högstadiet, han hade bil och körkort.
Han satte mig på piedestal. Han älskade mig, han respekterade mig och jag kunde alltid lita på honom. Visst, vi hade våra mörka stunder av gnabb och falnande intresse, men han fanns alltid där, natt som dag.
Jag kunde lita på att han aldrig pratade grabb-snack bakom min rygg i stil med “kärringen gnäller för mycket, så jag behöver komma bort en stund” eller “fjortisen fick stanna hemma”. Han försvarade mig när det behövdes och använde ett språk som inte kränkte mig. Sure, han var ingen ängel och han hade säkert sina stunder han med med sina kompisar, men jag kände alltid att jag kunde känna mig trygg med honom.
I många år var vi ett par och i många år efter att vi gjort slut höll vi kontakten. Nu är det snart ett år sedan jag pratade med honom sist. Känns lite vemodigt, men det är ju så att åren går och personer som kommer in i ens liv försvinner ut ur det igen. Han visade mig nyckeln till kärlek; förtroende och tillit. Han visade mig hur jag kunde bli behandlad; som en prinsessa. Han satte stor press på de som kom efter…
Detta innebär inte att jag vill ha allt som jag hade det då. Jag är oerhört tacksam för den make jag har och det liv vi lever och jag vet att det inte finns en enda själ där ute som är så perfekt som just min man! Nicke har lärt mig så mycket mer och fått mig att inse att det kanske inte är just mina önskemål om personlighet hos det motsatta könet som utvecklar mig mest eller som ger mig det jag vill ha. Det kan även vara utmaningen att få två olika personligheter att stämma ihop som skapar magi! Nej, med mitt inlägg idag vill jag lyfta fram de händelser i livet som gett oss luft under vingarna till att våga plocka fram våra önskemål i livet.
Så dagens hyllning går till pojkvännen från -93! Tack för att du låste upp dörren till mitt hjärta och lärde mig inse att mitt eget värde är högre än jag själv vill tro!
Har bara haft lite fullt upp…
Här grävs det, kärras jord, spikas, sågas, borras, skruvas, planteras och snyts ungar. Gärna allt inom loppet av 1 minut.
Det bidde inget EFIT för mig igår. Jag började så bra, men eftersom jag fick jätte stressigt på eftermiddagen fick jag helt kallt lägga ner projektet och fokusera på att ro iland livet IRL istället. Får försöka nästa gång istället!
Jag och Freja har börjat på valpkurs. Hon är jätte duktig, trots att matte inte alltid riktigt förstår hur hon ska utföra varje station. Nåja, det blir nog bra till slut! Just nu ligger tösen uppe på soffryggen och snarkar högt. Det är tungt att gå på valpkurs, ser ni!
Vi har haft ett helt underbart väder den senaste tiden som nu dessvärre har ersatts av moln, blåst och mindre varm luft. Ska det nu en gång vara kallt vore det ju bra med lite regn oxå så alla växter kunde få lite vatten…
Jag bloggar på ett annat ställe oxå just nu. Jag har nämligen ingått en pakt med min älskade vän, Teresa. Vi äter inget godis, inga kakor, inga bullar och ingen läsk. Vi ska försöka bli av med vårt sockerberoende och jag skulle gärna tappa mina kilon jag klätt på mig i och med p-pillrena jag käkade några månader. Hittills har det gått riktigt bra! Är lite stolt över mig själv. 
Sugarbabes.nu är vårt domän, så kika in och peppa oss lite! Eller varför inte bli inspirerad och haka på?
Du ser nu Miinas andetagmaj, 2008månads arkiv