Vi har haft ett underbart väder nu sedan i fredags, och då menar jag verkligen SOMMARdagar. Dessutom har mitt liv vänt åter. I torsdags var jag nämligen till stan och köpte mig ett Back-on-Track höftbälte. Det ger sånt otroligt stöd och smärtlindring att jag verkligen känner att jag kan börja leva igen! Smärtan är minimal och jag kan gå helt utan stöd och utan att behöva stanna upp p.g.a. smärta. Man måste ha upplevt det helvete jag genomlidit under dessa veckor och sedan fått uppleva smärtfrihet för att förstå vidden av denna fantastiska känsla, men tänk underbart x 10.000!

I fredags hade Natalie och Moalie dagisavslutning. De ska gå 1 vecka till, men sen är det sommarlov för hela slanten!

Älskade Natalie till vänster som slutar dagis för att börja skolan i höst. Mammas lilla troll! Moalie till höger, här klädd i en JÄTTEnäbb för att gestalta kråka, börjar 5-års verksamheten (förberedelse för förskolan) i höst. Kan inte förstå hur mina småttingar kunnat bli så stora så snabbt!

Kram och glad sommar, dagispersonalen!

I lördags var det om möjligt ännu varmare. Tjejerna höll pÃ¥ att stekas här hemma, sÃ¥ vi slängde fram vattenspridaren i väntan pÃ¥ Julinas pojkvän som skulle komma pÃ¥ besök. Pojkvännen fick för övrigt extra poäng av mig eftersom han berömde min mat med “Underbart gott!”.

Mammas busungar!

Trots värmen snöade det massor hos oss. Titta bara vid den gamla piltavlan t.ex., eller till höger i bild mot tallen. Snön var ju inte snö då förstås, utan flygande maskrosfrön. Hujedamej! :S

När Julinas pojkvän varit hos oss någon timme, åkte vi ner till Bamböleviken. Julina tjöt i högan sky när pojkvännen satte fart efter henne i vattnet. Sommarkänslorna kastade sig över mig. Nu är det sommar!

Ingan kan se så genuint lycklig ut som Moalie. Älsklingen min!

Efter att ha blivit hotad med att bli i slängd av pojkvännen, doppade sig Julina till slut och ser man på, det var ju riktigt varmt bara man kommit i! Min underbara dotter!

Hu, så kallt! Natalie var LÄTT skeptisk till att det verkligen var varmt i vattnet. Nä, tack, det räcker bra med att bada benen, sa hon. Sötnosen min!

Även darlingen var med, men honom var det svårare att lura med ut i vattnet. Sådan dotter, sådan far?

Till slut vågade dock Natalie doppa sig, men det gjorde hon precis i strandkanten, så pass att vågorna knappt täckte ryggen.

Eftersom jag mått så bra den senaste tiden fick jag plötsligt för mig att jag ville sy igen. Sagt och gjort, jag sydde en strandklänning i baddräktstyg, utan mönster och utan modell och den blev faktiskt superbra tycker jag!

Draperad fram. Och nej, den är inte snedsydd vid axeln, det är jag som står tokigt. Man spänner med ett knytband under bysten till önskad storlek och knyter i ryggen. Och nej, inte heller ryggen är snedsydd, jag tänkte bara inte på att dra den rakt innan fotograferingen och sånt där ser ju inte karlar.

Söndagmorgon och tjejerna äter frukost på lilla altan. Mysfaktor 10!

Även denna dag blev en stranddag och tro det eller ej, men jag tog mitt första dopp för året! Varmt var det, så nu är strandklänningen testad och godkänd! Här är jag och Moalie på väg att försöka få bort några ton sand ur hennes simkläder.

Innan stranden lyckades Natalie slå ut en framtand med sitt knä. Som tur var skulle den ändå ut, så det var ingen större skada skedd, men ont tog det förstås. Lillstrumpa! Efter stranden blev det en lätt middag innan Nicke åkte på fotboll. Själv satte jag mig vid symaskinen och sydde klart mina nackkuddar till hammocken. Glömde ta kort på dem idag, så ni får komma hit och pröva dem istället.

Kvällen har jag tillbringat med att ta ut mig totalt och fullständigt. Jag har rensat mitt land med liljor och slitit bort allt gräs runt mina buskrosor.

Maken har fräst upp ett större land Ã¥t mig öster om bärbuskarna och det jag tidigare haft som grönsaksland. Stort, härligt och…oj, shit, mer ogräs i framtiden. :S

Har rensat bort allt gammalt ur “lilla landet”. Uppe i högra hörnet ser man det nya. I lilla landet kommer jag att ha kvar mina jordgubbar och smultron. Ska även sÃ¥ ruccola, spenat, rädisor och lÃ¥ga ärter där.

I nya, stora landet har jag idag satt potatis, sått isbergssallad, ärter och morötter. Ska bli spännande att se om det passar potatisarna bättre här än i den leriga jorden bakom växthuset.

På tal om växthuset, så har jag planterat även det ikväll. Till vänster står mina 10 majsplantor. Rakt fram, intäkt, döljer sig en gul plommontomat och till höger, intäkta, döljer sig mina 2 gurkplantor. Har även en ampel med körsbärstomat som hänger uppe vid huset.

Avslutar med tvÃ¥ bilder av fantastiska blommor. Mina ljuvliga mörklila/vitkantade tulpaner blommor sÃ¥ oerhört vackert just nu. För en vecka sedan kom mamma med ett träd Ã¥t mig. Hon kunde inte motstÃ¥ att köpa en magnolia Ã¥t mig när hon själv var och handlade blommor. Oj, sÃ¥ glad jag blev! Den blommor sÃ¥ vackert nu och doftar helt underbart! Detta är en Rosenmagnolia som bär pÃ¥ mörklila knoppar som slÃ¥r ut i 12 cm i diameter stora rosalila blommor. Doftar sÃ¥ fantastiskt! Jag drömmer om att kunna sitta pÃ¥ altan och berusas av doften om nÃ¥gra Ã¥r när trädet växt till sig lite mer… *drömmer mig bort*

Och den drömmen får avsluta mitt inlägg. Ta hand om er alla där ute!

Vilken fantastisk tanke och känsla! Den här morgonen hade inte kunnat börja bättre!

I onsdags, den 20 maj, var vi på klassträff för hela åk 1-2 i Källbo skola. Det var umgänge, lekar och frågestig på programmet, och så den självklara picknicken.

Maken agerar skrivstöd Ã¥t Natalie i frÃ¥gerundan. “Vad fÃ¥r man om man lägger ringar pÃ¥ ett trÃ¥d?”

Natalie på picknick.

Moalie, även hon på picknick.

Och självklart var även Julina pÃ¥ picknicken. Samma dag hade hon fÃ¥tt sina riktiga glasögon. Hon valde fram dessa själv bland 20 andra. Till slut kom hon med dessa och sa “Mamma, de här är mest jag” och sÃ¥ fick det bli. Sötnosen min!

Även Julinas pojkvän var där, men den bilden har jag förändrat för att det inte ska vara för tydligt vem pojkvaskern är. Det är ju lite känsligt än. Söt som socker, busig som få.

Dagen efter, på torsdag, fick vi besök av min älskade ängel! Tess och hennes 2 sessor kom över och förgyllde vår helg. Jag känner noll stress, noll krav när de är här och det känns bara så rätt. Det först som hände när vi kom hem från färjan, var att Freja gick fram och bokstavligen la sig med huvudet i famnen på Tess! Inget skäll, ingen rädsla! Helt otroligt! Jag blev helt paff och rörd. Ja, hon bara hör hemma hos oss, Tess, det är lixom bara så.

Tess läser säga för Moalie och Tess äldsta dotter, Ella, på köksgolvet.

Under tiden charmar Tess yngsta dotter, Julia, mig och kockar för fullt i Moalies rum.

Tack, snälla, för besöket! Det var välbehövligt och otroligt mycket värt! Jag älskar dig, Tess!

Jag avslutar med en kärleksbild pÃ¥ Freja “In your eyes only”.

“Jag älskar dig, matte!”

Egentligen hade jag tänkt blogga om gÃ¥rdagen som var en fullkomlig katastrof hälsomässigt och om att det plötsligt efter 30 Ã¥r i total stillhet ska komma en hög med kvigor intill oss vilket minsta hundarna kommer att ha jätte kul med, speciellt med tanke pÃ¥ att man använt heelern som boskapsfösare i mÃ¥nga hundra Ã¥r! Men innan jag hade tänkt göra det surfade jag hastigt in pÃ¥ Facebook och hamnade in pÃ¥ denna video och nu blir det enbart bloggande om den istället. Jag tror ni förstÃ¥r varför…

Snacka om att bli totalt tagen på sängen! Vilken kille! Vilken röst! Herregud, han måste få möjlighet att göra det han är bra på; att sjunga skallen av varenda lyssnare! Genom tiderna har manliga sopraner främst verkat i barocken, och då som kastratos. Idag är det oerhört få i världen, som fått gåvan naturligt, så som denna fantastiska kille. Jag undrar om han är medveten om vilken unik gåva han fått och hur oerhört unik han är som person! I dagsläget nu levande, tror jag man kan räkna de manliga sopranerna på två händer, max! Visst, det finns många män som kan gå upp i falsett, men inte att hantera rösten i ett sånt röstläge och verkligen kunna sjunga vackert där! Det är DET som gör skillnaden och som gallrar ut de manliga sopranerna. Ja, helt unbelievable breathtaking! Jag finner inga svenska ord som kan beskriva det lika bra. Killen borde hyllas världen över och få skolning i att utnyttja sin röst på rätt sätt och bevara den. Han ska inte servera på ett hotell och man ska definitivt inte skratta åt honom. Jag hoppas innerligt att man inte tappar bort den här killen. Han ska stå på operascen efter operascen världen över och hyllas med stående ovationer.

I onsdags, 6 maj, hade tjejerna säsongens första utomhus friidrottstävling. Det var 60 m, spjut och längd för alla 3 (Moalie gick dock i strejk och sprang bara 60 m) + 60 m häck för Julina.

Julina i mitten. Hon tycker det är kul att tävla och träna, men vinnarskallen lämnar hon helst hemma. Istället för att ge allt så löper hon istället leendes hela vägen.

Natalie däremot (i röd tröja)ger allt. Här springer hon mot en kille som är 1 år äldre (i blå tröja).

Väl i mål har avståndet ökat ytterligare mellan Natalie och killen. Långt efter kommer Moalie stort leende! Är man 3-4 år yngre och springer i samma klass, får man räkna med att kommit halvvägs när de andra är i mål.

Allt som allt gick det bra, trots halvkyligt väder och trötta barn. Första tävlingen är avklarad och alla tjejer var nöjda med sina resultat.

IgÃ¥r var det morsdag och jag väcktes med kaffe pÃ¥ säng. NÃ¥ja, väcktes och väcktes… Jag lÃ¥g kvar i sängen och väntade. Kaffe kan jag inte heller skryta med eftersom jag inte dricker kaffe. Däremot fick jag en STOR mugg oboy. Maken hade satt upp flaggan och plockat vitsippor. Älsklingen min! Av Natalie och Moalie fick jag fina halsband som de gjort pÃ¥ dagis med sina namn pÃ¥. Av Julina fick jag en fin tavla där hon skrivit mitt namn och en beskrivning av mig för varje bokstav i mitt namn. Gullungar! Maken hade dessutom köpt en blodtrycksapparat Ã¥t mig eftersom läkaren bestämt hävdade att jag mÃ¥ste hÃ¥lla koll pÃ¥ mitt tryck. Maken hade funderat ut det helt själv och jag mÃ¥ste säga att jag är imponerad av att han lyssnade sÃ¥ nog hos läkaren och dessutom tog eget initiativ. Blodtrycket är ju sÃ¥ mycket mer rättvisande när man sitter hemma i soffan än när man är stressad hos läkaren.

Dagen spenderade jag i lathetens tecken. Så himla skönt att bara slöa och smyga omkring i huset utan en massa måsten. Middag åt vi hos mina föräldrar tillsammans med min äldsta lillebror med sambo och bebismage. Jag hade bakat tårta som tjejerna garnerat och pappa fixade kött, fisk, sallad och potatismos. Mumsigt gott!

Det regnade och var sol om vartannat. Denna vackra regnbÃ¥ge ramade in Solängen. Bilden är tagen frÃ¥n mina föräldrars trappa, upp mot vägen. Ser ni den lilla “pölen” pÃ¥ Ã¥kern? Det regnade lite natten innan…

Kvällen spenderade jag sen på Travbanan och tränade agility med Freja och Stina. Trött som tusan och hängig i kroppen, men ack så härligt att se vovvarna njuta så och ha kul!

Ikväll är Nicke på möte, tjejerna ser på tv och ska snart i säng. Tänkte att jag skulle läsa med dem alla var för sig, men nu veti gudarna om det blir nåt. De har lyckats fresta mina nerver på bästa sätt. Undrar hur de alltid kan känna på sig när man är som mest stressad eller har som mest ont. Då är det som om de bara MÅSTE testa har mycket mamma klarar av innan hon smäller av. *suckar lite* Nåja, det är bara att ta ut den där sista lilla gnuttan energi som egentligen inte finns och ge dem en mysig avslutning på kvällen. Själv tror jag att jag ska börja pyssla med en ny layout på hemsidan ikväll. Känns som ett bra terapiarbete.

Inte heller den här gången misstänkte jag att jag var gravid och därför lättad över att ha fått mens. Ack så skönt det är att kunna få mens utan att världen rasar samman dagarna innan! Spiresis har absolut hjälpt, även om den inte tagit bort allt riktigt än.

Jag har själv märkt en otrolig skillnad. Jag har varken begärt skilsmässa ;), blivit arvslös, varken planerat att strypa en hund eller katt, eller undvikit kunder. Inga gråtattacker, huvudvärken har varit hanterbar, och ingen depression. Så himla skönt!

Maken däremot är ju som alltid lika klumpig. När jag frÃ¥gade honom hur han tyckt att det gÃ¥tt, svarade han: “Jo…men nog har du ju haft nÃ¥t utbrott…”

Jävla karl! Att det ska vara sÃ¥ svÃ¥rt att se förändringen och det positiva. Det hade räckt med att han hade sagt “Det har gÃ¥tt mycket bättre, sÃ¥ medicinen gör nog verkan.”. Om han sen vill pÃ¥peka vad som fortfarande finns kvar hade det varit okej, bara han hade kunnat ge lite uppmuntran oxÃ¥. Typiskt karlar, typiskt honom. *suck*

Nåja, JAG har åtminstone sett skillnaden och känt att det givit mig mycket hopp om en bättre morgondag, och det är ju trots allt det som betyder något.

Nu ska jag ta mina 2 första Cyklokapron tabletter. Ska äta 2 tabletter 3 gånger dagligen i 3 dagar. Ska bli intressant att se hur mycket mindre jag blöder och om det kan inverka positivt på hälsan och orket.

Ha en skön helg!