Länge sedan sist, men här kommer nu en uppdatering i bilder.

Midsommar firades på traditionellt sätt med lövbindning på förmiddagen och stångresning på kvällen. Och nej, ingen SÅN stångresning, Anna-Karin! Vädret var allt utom sommarväder, men humöret var på topp! Julina firade hos sin pappa.

Här är en del av lövraderna som skulle bindas under dagen av många villiga händer. På bilden är vi dock lite utspridda med lövrivning, lövbindning och uppbindning på stången.

Natalie och jag lövade tillsammans medan Nicke hade hand om Moalie och min barndomsväns dotter, Sofia. Jag hade svårt att sitta på knä, därför fick Nicke rycka in.

Efter ett tag kunde Natalie själv sköta bindandet och Moalie stack in löven. Mina stora prinsessor!

Här börjar lövraderna komma upp på stången.

Efter lövbindningen åkte vi till Vårdö där mor och far var på en camping med husbilen. Jag var rätt slut vid det laget och fick lov att ta en tupplur efter middagen.

Så var då kvällen här. Nicke, Natalie och Moalie bar egen krona i kronprocessionen.

“MidsommarstÃ¥ngen mot aftonröd sky reses av villiga händer” ur Ã…länningens sÃ¥ng.
Med midsommarstången på plats, drog jag och pappa ringdansen. Vi får väl se om jag orkar även nästa år, eller om det får bli stolsdans.

Med midsommaren bakom oss och Nickes semester kunde ta sin egentliga början, kom även sommarvärmen. Vi har 27-33 grader och strålande sol. Helt underbart!

PÃ¥ Knegarn har vi hittat en hängmatta av fallskärmstyg. Här njuter Freja och jag av tystnaden. Man kan somna väldigt fort i en hängmatta…

Vi har tillbringat tid på min favoritstrand; Bamböleviken, 2 km från oss. Hopptornet har inte tjejerna kommit till än, och ska jag vara helt ärlig så gissar jag på att det är Moalie som kommer att hoppa först.

Moalie kan sitta i timmar i strandkanten och filosofera.

Vi har satt upp tältet på gården för tjejerna att leka i och självklart ville tjejerna sova där själva. Hur tror ni det gick?

JodÃ¥! Väl nerbäddade gör de ett tappert försök…

Klockan 8 nästa morgon är de så här glada efter att ha sovit helt själva i tältet! Fantastiskt tuffa brudar! Själv hade jag utan tvekan stormat in på kvällskvisten!

I lördags tog vi husbilen och åkte ner till Eckerö, Degersand, för att provsova innan vi sticker iväg till Närpes nu på fredag.

Sådan mor, sådana döttrar. Det är mysigt att kura i solen efter kvällsdoppet innan läggdags!

Här kommer ett axplock av vyer från campingen. Håll till godo!

Sandslott

Kvällssolen gjorde havet magiskt. Underbara brytningar och skiftningar.

Med de bilderna avslutar jag min uppdatering. Ha en skön sommar! Vi åker som sagt på semester 3 juli och är åter hemma på ön 12 juli.

Hade ju tänkt sluta med tabletterna, men det gick inte alls som jag hade tänkt mig. Kände att jag med stormsteg närmade mig ruta 1 där jag knappt kan gå själv och eftersom jag inte fick sova om nätterna av smärta, steg jag upp både igår natt och i natt och knaprade tablett. Känns så himla onödigt och pissigt, men innerst inne känner jag att det helt enkelt inte går. Inte just nu åtminstone. Så nu får jag dras med illamående istället. Yäk!

Igår var jag och småtjejerna på tivoli med en mycket god vän, Nina, och hennes dotter. Efter tivoli åkte vi hem till dem och umgicks. Så himla skönt att bara sitta och slappa och mysa och prata, prata, prata, prata. Hon höll mig sällskap på butiken igår kväll och jag lärde henne pärla smycken, fast egentligen kom hon för att äta glidmedel. Tro mig, det låter värre än det är!

Träffade även världens bästa Jonte igår på stan. Saknaden kom över mig när jag slängde mig om halsen på honom. Fasen vad jag saknar honom varje gång vi ses! Tydligen räcker det med att se honom inloggad på msn och skype för att tygla saknaden i vardagliga livet, men när man ses behöver han bara se på mig för att slita av mig alla murar och se vad som egentligen döljer sig innanför mig. Kanske just därför saknaden blir så stor när vi ses, just för att han ser igenom mig så totalt.

Älskar den här bilden på honom. Stillhet, ro, total avkoppling.

PÃ¥ tal om nära vänner sÃ¥ finns en rätt ny vän i min närhet, rättare sagt i min omedelbara närhet. Han och jag är exakt pÃ¥ samma vÃ¥glängd och han har hjälpt mig väldigt mycket sen vi lärde känna varandra. Dels med att hantera mig själv, dels med allt som snurrar i min kropp. Jag undrar om han förstÃ¥r hur oerhört viktig han är för mig… Ni som känner mig vet att jag har svÃ¥rt att släppa in människor tätt inpÃ¥ livet. Vore kanske bra om jag berättade hur viktig han är. Jag tar ju bara för givet att han kan läsa det av mig. Smart va? *suckar lite i frustration över mig själv*

Anyway, snart får min darling semester, en välbehövlig sådan. De sista 3 veckorna har han jobbat häcken av sig och byggt upp bara mer och mer stress inom sig. Har varit rädd att han ska gå in i väggen, men igår kväll kändes det som han äntligen börjar släppa lite av allt som sker runt honom. Jobbet har nämligen köpt upp bilverkstaden, så Nicke ansvarar för att få hela verkstan i ordning med nya verktyg och allt som behövs. Jätte kul att han får ansvaret på det viset, men önskar innerligt att han skulle ha förmågan att säga ifrån när det blir för mycket för honom. Nå, på fredag får han semester och då ska han banne mig få varva ner!

Nej, nu måste jag börja göra mig i ordning om jag ska hinna med allt som ska hinnas med idag. Natalie ska iväg på viltsafari med Julina, farmor, farfar och Julinas näst yngsta syster. Sen bär det iväg till Nina igen om jag får tiden att gå ihop som jag tänkt mig. Måste även börja fundera på midsommarklädsel. Huga, jag som inte kommer i några kläder längre!

Fy fasen, nu får det vara nog! De senaste 2 veckorna har jag mått så jäkla illa i omgångar och det blir bara värre. Börjar få svårt att äta. Igår bestämde jag mig för att jag inte tar fler tabletter av nervmedicinen jag ordinerats som daglig värkmedicin. Jag tar hellre smärta än detta illamående. Ska försöka ge det 2 veckor och se om illamåendet går över. Jag är för tusan inte gjord för att äta tabletter! VILL INTE HA DEM!!

Smärtmässigt går allt i skov. När jag gör för mycket får jag ont, men vissa dagar mår jag relativt bra. Jag tar mig fram själv utan problem så länge jag har mitt höftbälte och jag har t.o.m. kunnat ta mig upp från huksittande utan stöd, så på nåt sätt känns det som om allt börjar plana ut igen. *skönt*

I lördags rensade jag det ena blomlandet och kände efter ett tag att jag gått över min gräns och slutade innan jag var färdig, men så får det vara nu med allt jag gör. Allt blir kanske lämnat på hälft, men på det viset kan jag åtminstone försöka genomföra saker istället för att bara sitta och titta på. Jag känner ju inte att jag gjort för mycket innan jag gått över gränsen, men en dag hoppas jag ha kunskapen om att kunna sluta i tid. Det skulle vara en dröm.

Okej, hör inte det falska frÃ¥n kören, utan njut av denna fantastiska kille som man bara trÃ¥nar efter när man ser pÃ¥! Hur KAN man vara sÃ¥ sockersöt? Man drunknar ju i hans ögon och jag fullkomligt avgudar hans musik. Har suttit och lyssnat pÃ¥ Spotify i timmar nu! I den här videon frÃ¥n Fame Factory gör Sara Löfgren en fantastisk stämma Ã¥t honom, men de till höger i bild (pÃ¥ Johans vänstra sida) kunde behövt fÃ¥ mickarna avstängda…

Tack, fantastiska Johan Östberg! Du får en 30-åring att dreggla som en fjortis!

Det blir inte mycket bloggande för mig nu under sommaren tydligen. Dagarna som gått har varit fullspäckad av att underhålla och umgås.

I tisdags var det Ã…lands självstyrelsedag. Natalie beskrev dagen sÃ¥ här “Vi firar den 9 juni för att Ã…land fick börja bestämma själva dÃ¥”. Klok flicka jag har! Som tradition spelar alltid Alandia Strings pÃ¥ torget pÃ¥ Ã…lands självstyrelsedag. Det brukar vara sÃ¥ hett att barnen nästan svimmar, men i Ã¥r var det snudd pÃ¥ höstkyla. Violinledaren bestämde snabbt att alla skulle behÃ¥lla jackorna pÃ¥ för att de inte skulle fÃ¥ för kyliga fingrar för att kunna röra dem tillräckligt snabbt. Klicka pÃ¥ bilderna för att se dem i större format!

Min vackra, älskade flicka!

De tre yngsta som står längst fram hör alla till samma grupp. Killen med ljust hår, Thimmy, är 5 dagar äldre än Natalie om jag inte räknat helt galet nu. Killen med keps, Casper, är 1 år yngre än Natalie och Thimnmy. Natalie har ärligt talat kommit längst av dem och Thimmy söker hjälp med att att veta hur han ska spela här. Casper har däremot gått helt i strejk, som vanligt. Ser ni vilken fin hållning Natalie har? Liiite stolt mamma, jag?!

Djupt koncentrerad liten tös försöker hänga med i att spela med fingrarna som de stora barnen medan de andra i hennes grupp spelar lösa strängar. Det gick rätt bra för Natalie att hänga med. Bara i slutet som det gick för fort när de ökat farten 2 gånger.

Dagen efter pÃ¥börjades jobbet med att byta tak hos mina föräldrar. Pappas lusthusleverantör, Kenneth, kom frÃ¥n Österbotten, Finland, och hjälpte till med grundarbete. Jag stod för umgänget och lunch-kockandet. Jag fick beröm av Kenneth för maten. Fattas bara annat…han lyckades plocka pÃ¥ sig en del minus av mig! Han är en äkta Emil i Lönneberga korsad med Karlsson pÃ¥ taket. *morr* NÃ¥ja, han är jätte trevlig när han bjuder till och vi kommer bra överens. Tror jag lyckats skaffa mig en rätt bra vän i honom. Ã…tminstone orkar han lyssna när jag gnäller om min krackliga kropp, vilket är mycket värt.

Kenneth fick stå uppe och ta emot och pappa langade upp.

Kenneth njöt inte till fullo av att få sågspån innanför jumpern. Rätt åt honom!

Det sågades, spikades, revs och byggdes från morgon till kväll.

Dag 2 hade de kommit sÃ¥ här lÃ¥ngt. Arbetet drog ut pÃ¥ tiden av vädret, läckor de inte visste om och pappas höjdskräck. SÃ¥ mycket högre än sÃ¥ här ville inte pappa gärna gÃ¥. Kenneth föreslog att jag skulle hjälpa till istället, men upptäckte att det kanske inte var nÃ¥gon större förbättring med tanke pÃ¥ att jag inte ens kom upp för stegjäkeln upp pÃ¥ byggnadsställningarna…

Kenneth trivdes ju högre upp de kom och pappa höll i sig för allt vad han var värd! Själv satt jag nere på marken, kallsvettig och darrig när Kenneth skuttade omkring uppe vid tak nocken. Yäk! Önskar innerligt att han åtminstone kunde ha liiiite respekt för höjden. Fy fasen!!

Kenneth i full gång med problemlösning på en mycket humanare höjd.

Nu har Kenneth Ã¥kt hem och min morbror med sina tvÃ¥ barn har kommit istället. Natalie leker dottern som är i samma Ã¥lder som henne själv medan Moalie har adopterat sonen till storebror. Sonen är ju bara 8 Ã¥r äldre… Han hjälper henne städa hennes rum, underhÃ¥ller henne när hon gÃ¥r i strejk och hjälper henne när hennes ben är för korta. Mysigt att kunna adoptera en storebror sÃ¥ där. Det har jag alltid önskat mig.

Just nu är tjejerna och ser pÃ¥ fotboll med mina föräldrar, min morbror och mina kusiner. Maken klipper gräset i duggregn och jag, ja jag sitter här inne och latar mig. Rensade ett blomland lite för länge…igen…, sÃ¥ nu har jag duktigt med värk som väntar mig de kommande dagarna. Smart va? *suckar lite* NÃ¥, dumt huvud fÃ¥r kroppen lida av!

Dags att se om jag får nån kontakt med maken. Börjar bli hungrig och har tröttnat på att sitta vid datorn och glo. Ha en underbar helg alla raringar där ute! Love you all!