Här är det sjukstuga igen. Julina och jag åkte till stan i lördags för att shoppa julfestkläder. Hon var lite ur gängorna och trött i benen, var lite blek och frös. Väl hemma hade hon fått feber, 37,5.

Trots febern var Julina med en stund och bakade pepparkakor. Mommo hjälpte till eftersom mina handleder inte håller att knåda och kavla med längre. Natalie och Moalie bakade på av bara sjutton och det tog inte länge att få allt bakat!

Jag och maken fortsatte sedan med lussekatter.

Underbart söta tycker jag! MorrhÃ¥ren är “mÃ¥lade” med mörkchoklad.

Julinas feber steg och steg och som högst har hon varit uppe i 39,5. Natten på krog med Ullis slutade istället med brännhet dotter sovandes i famnen.

PÃ¥ söndag morgon, luciamorgonen, hade Julina bara stegring tack vare panadolen hon fÃ¥tt under natten och hon ville sÃ¥ oerhört gärna lussa för mommo och moffa som planerat, sÃ¥ det vara bara att klä pÃ¥ töserna och smyga över till grannen…med bil.

LuciatÃ¥get smyger iväg till mommo och moffa nynnandes “Ute är mörkt och kallt”. Tomten smyger bäst av alla.

Först sjöng de “Ute är mörkt och kallt” pÃ¥ väg upp till mommo och moffas sovrum. Väl pÃ¥ plats var det “Adventstid” och “Julen är här” tvÃ¥stämmigt. Sedan blev det mys med saft, lussekatter och pepparkakor i sängen.

EfterÃ¥t tÃ¥gade tjejerna ner igen till nedre vÃ¥ningen sjungandes “Vi tänder ett ljus i advent”.

Flickorna fick vara lucia varsin gång. Moalie upp för vägen, Natalie upp till sovrummet och Julina på väg ner. Efter lussandet tiggde vi till oss frukost. Julina började bli sämre och vi åkte hem för att bädda ner henne igen. Vi hade tänkt åka på julmiddag med mina föräldrar samt mina bröder med familj, men nu fick Nicke bli hemma med Julina och Moalie. Moalie upptäckte nämligen att hon hade en lös tand, och då menar jag verkligen lös (tanden trillade ut samma kväll), och ville inte följa med. Med andra ord fick jag och Natalie piffa upp oss och åkte sedan iväg på en underbar middag tillsammans med min fina familj. Helt fantastiskt mysigt!

På kvällen när vi kommit hem började det dyka upp prickar på Julina. Tro det eller ej, men hon har alltså fått vattkoppor IGEN!! Hon har det konstaterat av läkare 2 gånger tidigare, men bevisligen är en av gångerna feldiagnostiserad.

Måndag morgon åkte jag, maken, Natalie och Moalie till dagis och njöt av dagislussandet. Tyvärr hade jag glömt mitt minneskort hemma, så tyvärr har jag inga bilder från det. Julina sov över hos mommo för att slippa stiga upp kl.6 med oss andra. Usch så tungt det är att vakna den tiden! Söta var de små liven och snön hade fallit under natten vilket gjorde att julstämningen NÄSTAN infann sig.

Kvällen tillbringade vi i tomteverkstaden. Här rullar Natalie ljuvligt doftande ljus av bivax.

Nicke och jag försöker gå om varandra så att jag kan ha butiken öppen. Jag tar morgonen och Nicke är hemma kl.11-14 medan jag är i butiken. Nu har Julina fått rätt många prickar. Än så länge är kliandet hanterbart och febern verkar äntligen ha lagt sig på en konstant låg nivå. Jag och tjejerna försöker vara ute och njuta av snön så länge den varar och trots att det bara är några cm snö åker tjejerna pulka som bara den. Det är så underbart att se deras lycka när de busar runt bland det vita. Oj så efterlängtad snön varit! Hoppas innerligt att den får ligga kvar, åtminstone några dygn till.

Nu är klockan mycket och jag känner att ögonen börjar falla fast. Dags att krypa ner under täcket och krypa ihop i makens trygga famn, låta kärleken vagga mig till sömns och känna all smärta sakta klinga ut (åtminstone för några timmar).

9 dagar till jul. Snart är den här, dagen när bjällerklang i skogen får barnens ögon att tindra av förväntan och glädje.